Det var en gång...
...en fattig flicka som bodde i en liten grå stuga i skogen... |
...det mest värdefulla hon ägde var ett virkat förkläde hon fått av en snäll liten älva för länge länge sedan, och när hon inte använde det hängde det på en krok i hennes lilla stuga... |
...ytterst försiktigt rörde hon vid den med sina fingertoppar. Hon kände hur den riste till som om den levde... |
...plötsligt hände något, allt runt omkring henne blev suddigt och marken rörde sig, hon blev så rädd att hon blundade hårt... |
...när hon öppnade ögonen igen stod där en vacker prins och såg på henne... |
...och i samma ögonblick försvann svampen med en "poff"... |
Alternativt slut:
Flickan ger prinsen en örfil så tänderna skallrar i munnen på honom...
"Tror du inte att jag vet vem du är", säger hon ilsket medan prinsen förbluffat tittar på henne med blossande kinder...
"Du är ju en av de där brattsen med bakåtslickat hår och dyra kläder som brukar sitta nere vid stureplan och håna mig för att jag är så fattig att jag måste stå där varje dag och sälja rabarber-kräm"...
"Men men...", säger prinsen förtvivlat.
"Ta din dumma svamp och ge dig iväg...schaaasss iväg med dig!!!"
Trumpet ger han sig iväg med svampen (som förresten är en sån där konstig svamp man kan röka) under armen.
"Vilken typ", muttrar flickan irriterat och fortsätter plocka rabarber.
Prinsen... som visade sig inte vara nån prins...ser hon aldrig mera till...tack och lov!!